Rodion Shchedrin: Carmen balletsvit
Ottorino Respighi: Roms pinjer
Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks
Dirigent: Mariss Jansons
BR Klassik 900183 [1 CD]
På denna liveutgåva från München samsas den ryske Rodions Shchedrins och den italienske Ottorino Respighis förmodligen mest kända verk.
Rodion Shchedrin är en av de främsta nu levande ryska tonsättarna med en omfattande verkförteckning; ändå är denna Carmensvit hans i särklass mest spelade verk. Jag misstänker att det kan irritera tonsättaren, då det egentligen bara är ett arrangemang av musik ur Georges Bizets opera; om än väldigt skickligt och fyndigt utfört; en kryddig Carmen i helt nya kläder.
I sviten finns det knappt en melodi som man inte fångas av, och med besättningen för stråkar och slagverk skapas en intensitet på gränsen till effektsökeri emellanåt. Den mjuka stråkklangen står ofta i bjär kontrast till de olika slagverksinsatserna. Men slagverken förstärker Bizets ofta dansanta temata och melodier.
Det finns ett tjugotal inspelningar av Shchedrins balletsvit och den spelas regelbundet på konserthusen världen över. Den är också väldigt väl lämpad för liveframförande och man måste misslyckas med framförandet rejält om man inte får upp publiken på tå.
Även den italienske tonsättaren Ottorini Respighis Roms pinjer får räknas till hans mest spelade verk. Det finns säkert närmare 100 inspelningar av verket, ofta tillsammans i trilogin med Roms fontäner och Romerska fester, men även utan det sällskapet. Med fågelkvitter, cymbaler upp i luften och publikfriande trumpeter utplacerade i salen blir effekten enormt stark vid ett liveframförande och när gladiatorerna vid Via Appia har marscherat färdigt så framkallar det nästan automatiskt stående ovationer från publiken.
Att sedan fånga detta live på en ljudinspelning är inte alltid lätt men här gör ljudteknikerna ett gott arbete: Ljudet är lite mörkt och fylligt och eventuella hostningar och andra störningar är effektivt bortraderade.
Den nyligen bortgångne Mariss Jansons, en av de största dirigenterna i vår tid, och enligt många den kanske mest genialiske, visar i dessa verk sin skarpa förmåga att lyfta fram detaljer och färger, utan att det blir överdådigt teatraliskt effektsökeri.
Jansons kanske ofta förknippas med lite tyngre musik typ Mahler, Bruckner, Strauss och Sjostakovitj, men han trivs även i sådan här musik. Han tar inte ut svängarna som en Leopold Stokowski, men så lyckas han måla musiken med många finstämda olika färger.
Respighis Roms pinjer finns i många bra inspelningar, med kanske Riccardo Muti och Charles Dutoit som mina stora 80-tals-favoriter. Jansons har spelat in Roms pinjer tidigare (i Oslo), men man kan inte ta ifrån honom att i den nya utgivningen finns en livekänsla från konsertsalen i München som bör upplevas.
I Carmensviten så lyckas Jansons måla med ännu kraftigare färger, och där tror jag inte mig hört någon bättre inspelning. Mikhail Pletnev har gjort en rysk inspelning på DG, som förmodligen är den enda som kan mäta sig rent spelkvalitetsmässigt med denna. De är dock väldigt annorlunda mot Jansons. Som ett litet inspel skall nämnas att Helsingborgs symfoniorkester med Kroumata-ensemblen spelade in verket på BIS för 40 år sedan. Den är värd att leta upp.
Dessa inspelningar är från 2017 (Carmensviten) och 2019 (Roms pinjer). Om skivbolagen fortsätter att gå igenom konsertupptagningar från München och Amsterdam med Jansons och finner sådana här pärlor, så får de enligt mig fortsätta precis hur länge som helst.
Anders Wikström
