Du visar för närvarande Tjajkovskij med blandat resultat

Tjajkovskij med blandat resultat

Peter Tjajkovskij: Symfoni nr 2 & 4
Tonhalle Orchester Zürich
Dirigent: Paavo Järvi

Alpha ALPHA735 [1 CD]
4 out of 6 stars

Paavo Järvi är troligen den dirigent som ger ut mest skivor för närvarande och han förekommer med olika orkestrar på olika etiketter, t.ex. NHK Symphony i Tokyo, vars utgivningar tyvärr dock sällan distribueras av RCA till Europa. Precis som sin pappa Neeme verkar han fått smak för att göra inspelningar i rik omfattning.

Sedan en tid är Paavo Järvi även chef för den fina Tonhalleorkestern i Zürich. För skivbolaget Alpha har han redan gett ut musik av Messiaen, men även den första installationen i hans nya serie av Tjajkovskijs symfonier (som tidigare recenserats av Capriccio). På den senaste skivan med den tidiga andra symfonin och den mer gedigna fjärde är intrycket blandat. I den andra symfonin, kallad Den lillryska, finns en upptäckarglädje och entusiasm: musiken virvlar fram med en härlig självklarhet, inte minst med en lekfullhet i de korta mellansatserna. Tvåan är nog Tjajkovskijs svagaste i genren men Järvi gör det mesta av verket och faktum är att detta måste anses vara en toppkandidat på cd. Lite udda är det även att Neeme Järvis inspelningar av Tjajkovskijs symfonier på BIS, som var tämligen uddlösa, utom just den andra symfonin som också fick ett övertygande framförande av Järvi senior.

Paavo Järvis version av den fjärde symfonin är godkänd men inte mycket mer. Här finns ingen lekfullhet – på de ställen där det passar – och i övrigt är det lite för tillknäppt med avsaknad av risktagande i musicerandet, vilket skulle ha satt krydda på anrättningen. Den fjärde symfonin har ett större allvar än den andra och möjligen vill Järvi ha ett stramare förhållningssätt i hur han gestaltar verket men jag saknar svärta och desperation i tolkningen.

Sammantaget låter det fullt godkänt men intrycket blir att man kunde gjort mer av verket. Orkestern levererar övertygande och ljudbilden är stor och dynamisk. En fin skiva, definitivt värd att höra enbart för den andra symfonin. Betyget blir därmed en jämkning av de båda framförandena.

Björn Sundkvist