Mozart: Symfoni Nr. 38 ”Prag”
Voříšek: Symfoni in D-dur
ACC30574
Just Mozarts Pragsymfoni, komponerad 1786 och uruppförd året efter i denna stad, har jag fastnat för – den är så genomtänkt och så musikaliskt rik trots att den bara har tre satser. Musiken utvecklas och bearbetas till en harmonisk helhet som ger en rysningar som lyssnare.
Det finns gott om bra inspelningar för alla smaker: om du vill ha stor eller liten orkester, med stiltrogna eller med moderna instrument. Nu i sommar dök det upp en ny inspelning på cd med Gewandhausorchester Leipzig och Herbert Blomstedt, en tolkning som känns så övertygande att jag får lust att le en smula och för ett ögonblick vill tro att man lever i den bästa av världar.
I själva anslaget, när de slanka stråkarna anger tonen, hörs att Blomstedt har påverkats en del av det stiltrogna musicerandet I övrigt är det en ganska traditionell tolkning, där hans briljanta Leipzigorkester spelar med en mjuk lyster i klangen. Blomstedt bygger upp symfonin med en fördömlig klarhet som gör att vi tydligt hör den musikaliska utvecklingen. Det som dock gör att det här är en inspelning utöver det vanliga är att Blomstedt och hans medmusikanter kombinerar formkänslan med en sådan värme och mänsklighet. Det finns ett inre ljus i framförandet, en mildhet och visdom strömmar emot oss från högtalarna via den här välklingande nya cd:n från Accentus.
Dessutom får vi som lyssnare en trevlig bonus i Voříšeks symfoni i D-dur, ett fräscht och engagerande verk, om än inte i Mozartklass. Men vad kan egentligen mäta sig med en fullmogen Mozart, där klarhet och förståelse kombineras till en sublim fulländning?
Per Nylén
