Du visar för närvarande En Die Frau ohne Schatten som aldrig lyfter

En Die Frau ohne Schatten som aldrig lyfter

Richard Strauss: Die Frau ohne Schatten
Orchester & Chor der Wiener Staatsoper
Dirigent: Christian Thielemann
Solister: Camilla Nylund, Nina Stemme, Evelyn Herlitzius, Stephen Gould, Wolfgang Koch
Orfeo C991203 [3 CD]
4 out of 6 stars

Richard Strauss opera Die Frau ohne Schatten som uruppfördes i Wien 1919 är en riktig godbit som ingen operaintresserad får missa. Nu i dagarna ges en ny inspelning av operan ut på Orfeo, en upptagning från den 25 maj 2019, då Wienoperans 150-års jubileum firades.

Föreställningen dirigeras av Christian Thielemann – som framför den oavkortade versionen av operan – och bland sångarna märks många av vår tids ledande i den tyska repertoaren som Camilla Nylund, Nina Stemme, Evelyn Herlitzius, Stephen Gould och Wolfgang Koch. Inspelningen är givetvis på en mer än acceptabel nivå från både musiker och sångare, och det var säkert en fin kväll för publiken, men om man som recensent ska jämföra den med en uppsjö av andra fina inspelningar genom åren så blir slutintrycket att det är en småtråkig utgåva utan den där allra sista gnistan.

Strauss opera innehåller bland det bästa musik kompositören har skrivit och en inspelning av det här verket ska verkligen glöda av orkestral prakt och virtuos sång. Tyvärr känns det som om engagemanget inte riktigt är på topp den här kvällen från orkestern och dirigenten. Det dröjer först till slutet av den andra akten innan det börjar hetta till i orkesterdiket och i den sista känns musicerandet betydligt mer inspirerat, utan att det på långa vägar har samma kraft och passion som hos exempelvis Georg Solti på Decca.

Rent vokalt så är framförandet också väldigt ojämnt. Stephen Gould saknar en del höjd och värme i sin röst som kejsaren och det låter ibland ganska ansträngt och trött om honom när han sjunger. Wolfgang Koch gör en fullt godkänd Barak, men också där är gestaltningen grå och trist, en roll som gjorts betydligt bättre på skiva av sångare som Ludwig Weber, Paul Schöffler eller Walter Berry.

På den kvinnliga sidan känns rösterna mer stimulerande att lyssna på, där Camilla Nylund gör en kraftfull och klart klingande kejsarinna – som ändå inte kan mäta sig med t.ex. Siv Wennbergs berömda framförande på Sterling – och Evelyn Herlitzius, även om hon inte kanske har den vackraste av röster, levererar en diabolisk amma. Vår egen svenska världsstjärna Nina Stemme debuterar här som färgarfrun och gör en vokalt kraftfull gestaltning, även om jag saknar en del av den skönhet och passion i rösten som finns hos t.ex. Inge Borkh och Birgit Nilsson i den här rollen.

Sammantaget så blir betyget mer än godkänt, men det är inget av de bättre framförandena som jag hört på skiva av den här operan, inte ens från Wiener Staatsoper heller för den delen.

Per Nylén