Wilhelm Stenhammar: Symphony No. 2 – Serenade
BIS BIS-2424 [1 CD]
Foto © BIS Records
För några år sedan, i maj 2015, donerade Herbert Blomstedt en stor del av sitt bibliotek till Göteborgs Universitet. Samlingen, som omfattar ca 500 hyllmeter, består bl.a. av musiklitteratur, musikalier och handskrifter och är tillgänglig för forskning. Den största delen av musikmaterialet; litteratur, partitur och andra noter samt inspelningar, finns dock kvar i Herbert Blomstedts ägo.
I september 2016 grundades Wilhelm Stenhammarsällskapet, med säte i Göteborg. På plats fanns Herbert Blomstedt som sällskapets givne beskyddare. Så visst finns det mycket som knyter ihop Herbert Blomstedt med Stenhammar och Göteborgs Symfoniker.
2018 har också varit lite av ett Stenhammarår på skivbolaget BIS. Tidigare i år kom Christian Lindberg och Antwerpens symfoniorkester med symfoni nr 2 och den stora kantaten Sången gavs ut under hösten med Neeme Järvi och Göteborgs Symfoniker. Båda dessa inspelningar har fått goda vitsord i pressen. Hur mäter sig då nestorn Blomstedt mot detta? I Stenhammars andra symfoni tar Blomstedt fasta på den uppbyggnad som verket kräver. I första satsen håller han igen och de fugerande partierna känns aningen tunga. Den andra satsen öppnar en dörr till den tredje satsen, till vilken vi går in i med en tung och bred koralstämning. Tredje satsens scherzo har mer av folklig lätthet och symfonikernas säkra spel nära på dansar i virvlande tung tretakt.
Efter detta är vi väl förberedda på finalen som verkligen är kulmen på en trovärdig och sann tolkning. Tillbakahållen i Blomstedts tyglar är symfonin en helhet. I en intervju säger Blomstedt om symfonin att verket ska hållas tillbaka tills allt är väl förberett till klimax. Så har han också planerat i denna inspelning.
Som andra verk på skivan finns Serenaden för orkester i F-dur, i fem satser och med en större lätthet i karaktären. Uvertyren öppnar för stråkarna, så vältrimmade, stilsäkra och känslosamma. I canzonettan får träblåset ta hand om den vackra, lite vemodiga melodin som sedan går över i en soloviolin, så gränslöst innerligt spelat. Sats tre, scherzo, har både dramatiskt allvar blandat med skämtsamma infall. I den fjärde satsen, notturno, blir det tillfälle för återhämtning innan finalen.
Sammantaget är detta en mycket angelägen cd, en gripande tolkning med fantastiskt ljud och högklassigt orkesterspel. Två av svensk musiks mästerverk mästerligt framförda av maestro Blomstedt.
Evabritt Selén
Wilhelm Stenhammar: Symfoni nr 2 i G-moll, Serenad för orkester i F-dur
Göteborgs Symfoniker
Dirigent: Herbert Blomstedt
