Ludwig van Beethoven: Symfonier nr 1-9
Danish Chamber Orchestra
Dirigent: Ádám Fischer
Naxos 8505251 [5CD]
Dirigenten Ádám Fischer har börjat göra sig ett namn på skiva. Bror till den mer profilerade dirigenten Iván Fischer så kan man konstatera att båda bröderna gör tankeväckande och intressanta tolkningar av standardrepertoaren som får lyssnaren att upptäcka nya saker och förhoppningsvis ger nya infallsvinklar till känd musik. Ádám Fischer har tidigare spelat in samtliga Mozarts symfonier (förutom nr 32 av okänd anledning) på Dacapo. De inspelningarna blev väl bemötta och är definitivt stimulerande att lyssna till även om de inte är ett primärt val för mig.
Nu kommer Beethovens samtliga symfonier på cd. De är samlade i en box från Naxos till mycket lågt pris och väcker säkert köplusten hos vissa. Detta är Beethoven för kammarorkester. Här är det ljusår från det stora romantiska anslag som dirigenter som Walter, Klemperer och Karajan hade som idiom. Kammarorkester ger en mer transparent klang och en mer kammarmusikalisk touch på verken. Frågan är om man vill ha Beethoven för kammarorkester? Det fungerar men Ádám Fischers tolkningar som sådana fungerar inte bra för mig. Med det sagt menar jag inte att jag är motståndare till Beethoven i detta format även om jag föredrar att symfonierna spelas med större orkester. Paavo Järvi bevisade i sin cykel för RCA med Bremens kammarorkester att det kan fungera. Järvis tolkningar är också mer övertygande.
Ádám Fischer har lite nycker avseende tempi, frasering och dynamik som inte alls faller mig på läppen. Det är som han vill ge intrycket av ”Beethoven improvisatören” men lyckas inte fullt ut. Om man vill ha den infallsvinkeln på Beethovens symfonier får man bättre behållning av den något kontroversiella cykeln från Michail Pletnev och Ryska nationalorkestern på DG. Jag saknar också i Fischers tolkningar den framåtskjutande rörelsen och det naturliga flödet. Kammarorkester fungerar bra i de tidiga symfonierna nr 1 och 2 men så fort Beethovens visioner sträcks ut som i Eroican och inte minst i den femte symfonin, då känns det magert. Sedan begriper jag inte varför Fischer har tagit en countertenor i altstämman i nionde symfonin. Det må vara så att altstämman inte har en dominerande del i finalen men valet är obegripligt.
Orkesterspelet är fint tycker jag liksom Naxos ljudbild. Nästa år är det Beethovenår och många bolag kommer lansera mycket Beethoven på skiva, nytt och återutgivningar. Jag förstår varför Naxos ger ut denna box. Men den är inte bra. Beethovens vision och undertext reduceras i dessa tolkningar.
Björn Sundkvist
