Theater Basel, Basel, 28 augusti 2021
Richard Strauss: Intermezzo
Under arbetet med Die Frau ohne Schatten och dess tunga libretto med sagomotiv kände Richard Strauss att han nästa gång ville komponera något mer lättsamt från nutiden. Han skrev till sin librettist Hugo von Hofmannsthal om ett förslag på “en fullständigt modern, av karaktären absolut realistisk psykologisk komedi”. von Hofmannsthal vägrade skriva något nutida, “inte ens med den bästa vilja i världen skulle jag kunna göra det du ber mig om”. Strauss insåg till slut själv att han var den ende som kunde skriva något som Intermezzo.
På en vecka skrev Strauss texten som var vardaglig och kryddad med dialektala uttryck. Handlingen rörde sig om en dirigent och hans grälsjuka hustru. Att det var sig själv och sin fru han skrev om var det ingen tvekan om, även om Pauline Strauss inte hade en aning om handlingen förrän på premiären. Till och med dekoren var en exakt avbild av makarna Strauss villa i Garmisch-Partenkirchen. Arbetet med operan, som från början hade titeln Das eheliche Glück (Den äktenskapliga lyckan), skulle ta fem år att fullborda.
Musiken var skriven i en blandning av sång, tal och recitativ för att ge det hela en känsla av vardaglighet och verklighetsnära. Strauss var alltid väldigt noga att texten skulle kunna höras och förstås av publiken. Bara i enstaka fall komponerade han orkesterklanger som dränkte sångarna, men då endast för musikens maximala effekt. Operan var klar i augusti 1924 och premiären var i november samma år på Semperoper i Dresden med Fritz Busch som dirigent.
Regissören Herbert Fritsch har skapat en inscenering där scenen är mer eller mindre rätt tom; bara en flygel på en vridscen och en gigantisk strålkastare ovanpå. Personregin är visserligen genomtänkt men därtill behöver man skådespelare av rang, vilket man som tur det hade tillgång till här. Det stora problemet med uppsättningen är dock att det blir en aning enformigt i över två timmar att titta på precis samma sak. Lite variation i scenografin hade nog gett det hela lite mer liv.
Musikaliskt håller framförandet en mycket hög nivå under Clemens Heils ledning som balanserar mellan komedi och allvar och låter musiken bara flöda. Sångarna lämnar heller inte mycket övrigt att önska och då tänker jag framförallt på Günter Papendell och Flurina Stucki som Hofkapellmeister Robert Storch och hans fru Christine. Båda gör lysande insatser, både vokalt och skådespelarmässigt. Även resten av besättningen bidrar till en njutbar musikdramatisk kväll.
Yehya Alazem
Theater Basel, Basel, 28 augusti 2021
Richard Strauss: Intermezzo
Regi & scenografi: Herbert Fritsch
Dirigent: Clemens Heil
Sinfonieorchester Basel
Medverkande: Günter Papendell, Flurina Stucki, Moritz Emil Rehlen, Kali Hardwick, Rolf Romei, Karl-Heinz Brandt, mfl.