Theater Bonn, Bonn, 3 maj 2019
Giuseppe Verdi: Jérusalem
Efter uruppförandet av I Masnadieri i London 1847 begav sig Giuseppe Verdi till Paris, där tre av hans operor, Nabucco, Ernani och I due Foscari uppfördes på Théâtre Italien samma år. Han uppdrogs att skriva ett nytt verk för Parisoperan, men gjorde på grund av tidsbrist istället en omarbetning av sin tidigare opera I Lombardi från 1843 till en fransk “Grand Opéra” med tillhörande balettmusik. Det slutliga namnet blev Jérusalem. De lombardiska korsfararna byttes ut mot franska dito, karaktärerna fick nya namn och istället för Milano blev det Toulouse som blev utgångspunkt för handlingens vidare korståg i Palestina.
Handlingen i kort:
Greven av Toulouse har efter en lång fejd försonats med vicomten av Béarn, Gaston, inför det annalkande korståget som de båda utsetts av påven att leda. Han välsignar Gastons äktenskap med sin dotter Hélène, men grevens bror Roger, som också kastar blickar på Hélène, anlitar en soldat för att mörda Gaston, som av misstag sticker ner greven. Roger anklagar Gaston som bannlyses och sänds i exil av påvens sändebud. I Palestina har den ångerfulle Roger isolerat sig, men möter en dag sin bror som överlevt attentatet. Hélène får reda på att Gaston är fängslad hos Emiren av Ramla (en stad väster om Jerusalem) och lyckas med korsfararnas hjälp befria honom. Den falskt anklagade Gaston ställs inför rätta för mordförsöket, men Roger hjälper honom att fly innan Gaston slutligen hissar korsfararnas fana i den Heliga Staden och den döende Roger bekänner sin synd..
Det är förstås en beundransvärd bedrift av Theater Bonn att sätta upp denna Verdi-raritet, inte minst med tanke på att det är det första tyska sceniska framförandet av den franska originalversionen (premiär 2016). Tyvärr blir resultatet dock inte riktigt vad man önskar sig. Regissören Francisco Negrins uppsättning bjuder knappast på kontroversiell regiteater. Det är inte heller frågan om någon traditionell uppsättning, vilket i och för sig kanske hade kunnat passa en opera som framförs så pass sällan. Istället blir det ett sceniskt mellanting som varken gör verket rättvisa eller har förutsättningar att öka dess publikintresse. Det hela utspelar sig i någon slags krigsbunker där det inte sker så mycket utveckling i scenografin sett till handlingen, förutom några enstaka, intetsägande inslag av video– och ljuseffekter. Dessutom används i några scener gardiner som avskiljning, något som känns som billig teater.
Den musikaliska nivån är dock hög, vilket inte alls är någon ovanlighet på “mindre” tyska operahus, där man i många fall ägnar betydligt mycket mer tid åt provsjungning och rollbesättning än på de större. På sångarsidan är det genomgående solida insatser.
Främst utmärker sig dock den chilenske tenoren Felipe Rojas Velozo, som med sin vackra klang och solida teknik gör en passionerad insats i Gastons krävande parti. Hélène är inte heller någon lätt roll för en sopran, men den ryska sopranen Anna Princeva klarar uppgiften med bravur och bjuder på en vokalt sprudlande insats där både koloraturer och höjdtoner sitter som gjutna. I de lägre röstlägepartierna gör även barytonen Giorgos Kanaris och basen Martin Tzonev utmärkta insatser som greven av Toulouse respektive Roger.
Beethoven Orchester Bonn, under den tyske dirigenten Will Humburg, uppvisar ett välslipat och energiskt orkesterspel som aldrig tenderar att överrösta sångarna, och även kören gör en lysande insats.
Yehya Alazem
Giuseppe Verdi: Jérusalem
Theater Bonn, Bonn, 3 maj 2019
Regi: Francisco Negrin
Scenografi: Paco Azorín
Kostym: Domenico Franchi
Dirigent: Will Humburg
Beethoven Orchester Bonn
Chor des Theater Bonn
Gaston: Felipe Rojas Velozo
Hélène: Anna Princeva
Greven av Toulouse: Giorgos Kanaris
Roger: Martin Tzonev
