Den Norske Opera & Ballett, Oslo, 7 april 2019
Richard Strauss: Der Rosenkavalier
Den Norske Opera & Ballett satsar stort med Richard Strauss opera Rosenkavaljeren sin elfte säsong i det nya operahuset i Oslo. Det är en produktion som hade premiär 1999 då den erkände regissören David McVicar satte upp operan med Scottish Opera i Glasgow och nu kommer han personligen till Oslo för att iscensätta den ännu en gång.
Produktionen har turnerat runt på flera operascener världen över, men trots sina 20 år har den klarat sig bra och det beror nog på att David McVicar litar på ursprunget. Han har läst på verket noggrant och gör som det står utan några konstiga omtolkningar eller tidsförflyttningar. Vi placeras tryggt i ett Wien på 1700-talet och vad vi får se och uppleva är en fantastisk ensembleteater med tydlig personregi ner till minsta statist. Scenbilden är i grunden densamma operan igenom, där det finns stora ytor med enstaka stolar, en säng eller några möbler, beroende av vad som krävs för den akten. Gulddraperier, kristallkronor, peruker, sidenfrasiga kläder och inte minst alla dörrar som leder ut och in i palatset och hjälper till att förvirra dramat.
Operan börjar i ett rasande snabbt tempo som ett ivrigt, pockande ungdomligt älskogsmöte. Jodå, vi vet vad som sker bakom ridån, det berättar orkestern och den tyska dirigenten Joanna Mallwitz om. Hon låter orkestern gå på för fullt och släpper fram dynamiken till fullo, men hon har ändå kontroll på vad som händer i såväl orkesterdiket som på operascenen. Jag kan känna mig trygg, eftersom dirigenten är drivande när det behövs och också kan hålla tillbaka tempot. I några partier längre in i operan tenderar dock orkestern att överrösta några av sångarna, särskilt då de befinner sig i djupare lägen eller intima situationer. Men med den lilla anmärkningen gjord så är det bara att plocka fram alla godbitar som det sannerligen går att glädja sig åt i denna produktion.
I rollen som baron Ochs hör vi engelsmannen Henry Waddington. Han gör ett porträtt av en rundlagd, godmodig wiensk adelsman som gubbsjukt traktar efter kjoltyg i största allmänhet. Han visar sig förutom att sjunga mäktigt ha en dansant ådra som han tillämpar i slutet av den andra akten då orkestern virvlar ut i en vals. En snygg röst till trots så saknas det vokala djupet, men ändå skapar han en härlig gestaltning med tydlig pondus. Den vokalt otacksamma rollen som Faninal gör Fredrik Zetterström till en tolkning av en konventionell ståndsperson. Han tar sig ofta åt hjärtat och kanske är det för sin hotande hälsas skull som han är ivrig att gifta bort sin dotter innan det är för sent. Zetterströms omisskännliga mörka, varma barytonklang tillika perfekta diktion gör att han presenterar Faninal som en människa och inte endast som en stereotyp.
De tre huvudrollerna, Fältmarskalkinnan, Octavian och Sophie, sjungs gudomligt vackert av en norsk sångartrio och spelet dessa tre emellan är tydligt, kärleksfullt och också smärtsamt gestaltat. Marita Sølberg gör ett varmt mänskligt porträtt av Fältmarskalkinnan, fyllt av vemod, smärta, där hon också frammanar fantastiska, varma och vackra toner med sin röst. Den stämman bär verkligen. Mari Eriksmoen som sjunger Sophie gör en fin, flickaktig tolkning där hon blixtrar till speciellt fram emot slutet, även om det lilla extra glittret saknas i hennes höjd på rösten. Slutligen hörs Adrian Angelico som Octavian, en drömroll både för en sångare att gestalta och för publiken att lyssna på. Han gjorde samma roll på Kungliga Operan i Stockholm våren 2018, då framförandet var bra såväl vokalt som sceniskt men nu, ett år senare, har allt förädlats ännu mer. Han är vacker på scenen, sjunger så välbalanserat och följer minsta händelse med sitt agerande.
Det är verkligen en glädje att få uppleva denna norska sångartrio av en så otroligt hög klass på hemmaplan. Sammantaget så levererar ensemblen en högkvalitativ och sprudlande uppsättning, inklusive en strålande prestation från orkestern.
Evabritt Selén
Richard Strauss: Der Rosenkavalier
Den norske opera, Oslo, 7 april 2019
Regi & scenografi: David McVicar
Kostym: Tanya McCallin
Dirigent: Joanna Mallwitz
Oslooperans orkester & kör
Fältmarskalkinnan: Marita Solberg
Baron Ochs: Henry Waddington
Octavian: Adrian Angelico
Sophie: Mari Eriksmoen
Faninal: Fredrik Zetterström
Marianne: Eli Kerstin Hanssveen
Valzacchi: Thor Inge Falch
Annina: Ingebjorg Kosmo
Sångaren: Henrik Engelsviken
