Berwaldhallen, Stockholm, 4 januari 2019
Leonard Bernstein: Uvertyr till Candide
Richard Wagner: Scener ur Tannhäuser
Peter Tjajkovskij: Scener ur Eugen Onegin
Sveriges Radios Symfoniorkester
Dirigent: Patrik Ringborg
Sopran: Malin Byström
Baryton: Peter Mattei
Värd och sång: Sarah Dawn Finer
Foto: Malin Byström och Peter Mattei © Arne Hyckenberg
Berwaldhallen inledde musikåret med en sedvanlig trettondagskonsert i glamorös inramning där man har bjudit in världsstjärnor som Malin Byström och Peter Mattei. Därtill hade man också bjudit in Sarah Dawn Finer, som både var värd och även själv sjöng tre nummer.
Konserten inleds med uvertyren till Candide av Leonard Bernstein, där Patrik Ringborgs tolkning trots det precisa spelet från Sveriges Radios Symfoniorkester är lite för torr och saknade den där riktiga entusiasmen för att sparka igång konserten. Det blir dock bättre under konsertens gång och i scenerna ur Richard Wagners Tannhäuser och Peter Tjajkovskijs Eugen Onegin är Ringborgs och orkesterns insatser fullt godkända.
Malin Byström sjunger här för första gången Wagner i livesammanhang – och vilken start! Elisabeths hälsningssång ur Tannhäusers andra akt framförs med en förbryllande energi och storslagenhet. Ja, det låter dessutom som om hon hade sjungit Wagner i över tio år och inte alls för första gången.
Därefter sjunger Peter Mattei två arior från en av sina paradroller; Wolframs Blick’ ich umher in diesem edlen Kreise och O du mein holder Abendstern, också ur Wagners Tannhäuser. Hans solida, fylliga baryton kan ju knappast passa bättre för detta parti. Därtill har han en diktion och känsla för textförmedling som inte heller lämnar något övrigt att önska.
Efter paus är det dags för Tjajkovskijs Eugen Onegin, en roll som Mattei också har sjungit på världens stora scener. I första aktens aria visar han upp all sin arrogans när han avvisar den uppvaktande Tatjana, en arrogans som i den passionerade slutduetten kristalliserats till rejäl bitterhet när det är han som är avvisad. Även här visar Mattei en utomordentlig textbehandling.
Byström gestaltar en förälskad och förväntansfull Tatjana i den berömda brevscenen, men också en kvinna med självrespekt och känsla för konvenansens förpliktelser i slutscenen, sin omaskerade kärlek till Onegin till trots. Även här visar Malin Byström vokala styrkor i nivå med de bästa sopranerna i detta parti. Hennes stämma är unik i sin kombination av kraft, elegans, därtill besitter den en varm och vacker timbre.
Yehya Alazem
