Nationaltheater Mannheim, Mannheim, 13 juli 2019 – Premiär
Giuseppe Verdi: Il Trovatore
Ibland är det lätt att stirra sig blind på de stora operahusen och glömma att det faktiskt går att uppleva riktigt bra föreställningar, ibland i världsklass, även på mindre och mellanstora teatrar. De kanske inte alltid har resurser att bjuda in stjärnartister, men med vilja och hängivenhet lyckas många av dem ändå åstadkomma föreställningar som “världsscenerna” kunde avundas dem.
De flesta operahus brukar avsluta säsongen runt slutet av juni, men i Mannheim – tillsammans med Ludwigshafen på andra sidan Rhen – en stad på närmare en halv miljon, ger man föreställningar ända fram mot slutet av juli. I mitten av månaden var det dags för husets sista premiär; Giuseppe Verdis Trubaduren. Operan är knepig med en historia som många regissörer har svårt att hantera, men hur man än väljer att sätta upp den så drar Trubaduren stor publik med sin dramatiska handling och många musikaliska höjdpunkter. Just därför krävs också sångare och en orkester av hög klass och här imponerar Nationalteatern i Mannheim i båda avseendena.
I sin nyuppsättning väljer den schweiziske regissören Roger Vontobel att inte ta allt för stora risker. Han koncentrerar dramat på huvudkaraktärerna istället för att dra till med någon kontroversiell regiteater, men ändå utan att göra uppsättningen traditionell. Handlingen håller sig i stort sett till originalet, men är obestämd vad det gäller tid och plats. Claudia Rohners scenografi är rätt minimalistisk med enstaka metallkonstellationer. Jag kan inte påstå att den är minnesvärd, men den lyckas ändå fånga det mörka i handlingen på ett talande sätt. Det enda stora frågetecknet i uppsättningen är möjligen en dansös som ska föreställa “traumat” i den historia som berättas, något som inte direkt tillför något och som uppsättningen gott hade kunnat avvara.
Den italienske dirigenten Roberto Rizzi Brignoli får med sig orkestern som presterar på toppen av sin förmåga och behåller glöden från början till slut. Han tappar aldrig greppet om helheten och håller även en god balans med sångarna. Kören gör en minst lika lysande insats.
Den tysk-amerikanska sopranen Miriam Clark gör en passionerad Leonora och har en mjuk och klangfull sopran. Hon sjunger bara bättre och bättre under föreställningens gång och kröner sin insats med en underbar D’amor sull’ali rosee i början av fjärde akten. Den georgiske tenoren Irakli Kakhidze är en mycket bra Manrico och har både tyngd och lätthet i rösten för detta svåra parti. Den berömda strettan, Di quella pira, i slutet av tredje akten drar kvällens längsta applåd. Den azerbajdzjanske barytonen Evez Abdulla gestaltar en kompromisslös Greve Luna med sin solida baryton och den ukrainska mezzosopranen Julia Faylenbogen gör trots ett par osäkra insatser en övertygande Azucena.
Av det jublande applådtacket att döma så mottogs denna nyuppsättning med stor tacksamhet av publiken och det märktes tydligt att husets sångare är mycket uppskattade av Mannheimpubliken.
Yehya Alazem
Giuseppe Verdi: Il Trovatore
Nationaltheater Mannheim, Mannheim, 13 juli 2019 – Premiär
Regi: Roger Vontobel
Scenografi: Claudia Rohner
Kostymdesign: Nina von Mechow
Dirigent:Roberto Rizzi Brignoli
Orchester & Chor Nationaltheater Mannheim
Graf Luna: Evez Abdulla
Leonora: Miriam Clark
Azucena: Julia Faylenbogen
Manrico: Irakli Kakhidze
