”Swedish Violin Treasures”
Helena Munktell: Violinsonat Ess-dur
Johan Algot Haquinius: Svit för violin och piano
Harald Fryklöf: Sonata alla leggenda
Fredrika “Ika” Peyron: Romans & Humoresque op. 19
Violin: Cecilia Zilliacus
Piano: Bengt Forsberg
dB Productions DBCD195 [1 CD]
När musik från den svenska nationalromantiken lyser med sin frånvaro på de svenska opera- och konserthusen är det förstås extra glädjande när den spelas in på skiva. Ännu gladare blir man när någon gräver lite djupare och vaskar fram okända guldkorn ur den svenska kammarmusikskatten. Violinisten Cecilia Zilliacus och pianisten Bengt Forsberg har här spelat in mer eller mindre okända verk för violin och piano av svenska tonsättare. Tre av de fyra verken ges för första gången ut på skiva.
Helena Munktell (1852-1919) var den första svenska kvinnliga tonsättaren som komponerade en opera (I Firenze 1889). Till hennes inte alltför stora produktion hör även orkester- och körverk, solosånger och kammarmusik. Inom sistnämnda genre komponerade hon en violinsonat 1905 som samma år framfördes av en av 1900-talets främsta musiker, den rumänske tonsättaren och violinisten George Enescu. Denna violinsonat är onekligen en läckerbit och man skulle kunna beskriva den som ett stycke svensk nationalromantik med fransk touch.
Johan Algot Haquinius (1886-1966) hade studerat för inga mindre än Moritz Moszkowski och Ignaz Friedman och var under sin tid en av Sveriges främsta pianister. I hans verkförteckning finns bland annat en pianokonsert, en balett (Offerlunden), sånger och kammarmusik. För violin och piano komponerade han den svit om tre stycken som framförs på denna skiva. Styckena är förvisso korta, men ändå mycket njutbara med sin suggestiva mystik.
Harald Fryklöf (1882-1919) var organist och senare även lärare vid Kungliga Musikkonservatoriet och ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien. Tyvärr dog han endast 36 år gammal i förra århundradets stora pandemi; spanska sjukan. Fryklöf hann visserligen inte komponera speciellt mycket musik, men till hans oeuvre hör en Sonata alla leggenda för violin och piano som karaktäriseras av ett passionerat uttryck. Det är det enda av de fyra verken på skivan som har spelats in tidigare.
Fredrika “Ika” Peyron (1845-1922) föddes i Timrå utanför Sundsvall, men studerade i Stockholm och London. Hon har en relativt omfattande produktion av både piano- och kammarmusik samt vokalmusik i form av både sånger och körverk. På denna skiva presenteras för första gången hennes i känslostämningar skiftande Två karaktärsstycken för violin och piano, utgivna 1888: Romace och Humoresque.
Alla verken är nya för mina öron, och det finns ju knappast heller några referenser att jämföra med, men jag kan knappast tänka mig så värst mycket bättre framföranden än dem Zilliacus och Forsberg här bjuder på. De spelar genomgående med stor entusiasm och känsla både vad beträffar virtuositet och känslodjup. Dessutom är samspelet enastående. En store eloge också till skivbolaget dB Productions som satsat på dessa svenska nationalromantiska miniatyrer, det finns uppenbarligen mycket som är värt att tillgängliggöras för musikälskare.
Yehya Alazem
