The Leygraf Archives • Volume 1
dB Productions dBCD183 [1 CD]
Foto © dB Productions
För några decennier sedan var Hans Leygraf en av våra internationellt mest kända klassiska artister. Mer känd var han kanske emellertid som pedagog. Mot den bakgrunden är det lite förvånande att hans diskografi är förhållandevis begränsad, särskilt med tanke på hans tidvis intensiva turnerande, inte minst i Sverige. Jag har själv haft förmånen att höra honom live vid flera tillfällen och har bara goda minnen från dessa konserter. Det var därför med viss förväntan jag tog mig an den första utgåvan i ”The Leygraf Archives”.
Skivan innehåller musik av Johannes Brahms och inleds med en liveupptagning av dennes första pianokonsert där Leygraf får sällskap av Sveriges Radios Symfoniorkester under Stig Westerberg.
Konserten komponerades 1858 och uruppfördes året därpå. Den är också ett av Brahms första orkesterverk. Konserten är uppbyggd på traditionellt sätt i tre satser. Första satsen är ungefär lika lång som de båda andra tillsammans och uppbyggd i strikt sonatform. Andra satsen är ett traditionellt andante. Konserten avslutas sedan med en rondosats. Det är musik som tillhör standardreportoaren och därmed finns det också massor av fina inspelningar på marknaden. Om man vill ha en eller två inspelningar av Brahms första pianokonsert är det nog inte den här man ska välja. Inte för att Leygraf, Radiosymfonikerna och Stig Westerberg gör ett dåligt jobb, tvärtom är det en inspelning med många förtjänster, utan mer därför att konkurrensen är stenhård.
Leygrafs spel präglas av en stor känsla för detaljer och hans sätt att hantera många stämmor samtidigt, där han skickligt balanserar dem mot varandra, är bättre än många andras. Det är inte oviktigt i denna pianokonsert med sin ganska kompakta klang i såväl pianostämma som i orkester. Leygraf lyckas ”öppna” upp klangen utan att för den delen betona enskilda detaljer. Det som jag emellertid saknar hos Leygraf/Westerberg är den värme och innerlighet som också döljer sig bland allt det storslagna och som finns hos t.ex. Barenboim/Barbirolli eller hos Richter/Munch, bara för att nämna två av mina favoritinspelningar.
Det här är en liveinspelning och det finns därför ofullkomligheter både hos solist och orkester. Å andra sidan bjuds man som lyssnare in till en unik händelse med både nerv och närvaro. Inspelningen är från 1970 och ljudupptagningen är godkänd.
På skivan ingår också Brahms Sju fantasier för piano op.116, komponerade 1892. Det är sju korta stycken som i tid varierar från knappt två och en halv till knappt fem minuter. Brahms har komponerat en hel del för piano, bl.a. tre pianosonater. De följer den klassiska traditionen och är brett upplagda verk. Att han bara komponerade tre sonater kan vara lite överraskande med tanke på hans beundran för Beethoven. Pianosonaterna i alla ära, men enligt min mening är det dock i det lite mindre formatet som Brahms pianomusik är som bäst.
De sju stycken som utgör op. 116 är inte sinsemellan självständiga utan hänger samman. Skulle någon påstå att man kan spåra en löst sammansatt sonatform i samlingen som helhet, så skulle jag inte säga emot. Det är därför viktigt för varje pianist som tar sig an denna musik att inte tappa bort den röda tråden utan se de olika styckena som delar av en större helhet. Häri ligger också Leygrafs stora förtjänst. Det första stycket är ett rytmiskt Capriccio i d-moll, följt av fem andra stycken, rubricerade antingen som Capriccio eller Intermezzo, i andra tonarter och med olika tempobeteckningar. Här finns, om man så vill, både det som skulle motsvara en långsam sats i en fullskalig sonat och ett scherzo. Musiken återvänder sedan till d-moll i det avslutande Capricciot.
Leygrafs känsla för detaljer och förmåga att balansera musikens olika stämmor och lager mot varandra, samtidigt som han förmår hålla ett fast grepp om helheten, firar stora triumfer i den här inspelningen och enligt min mening är det också de sju fantasierna som är skivans riktigt stora behållning.
Staffan Sundkvist
Johannes Brahms: Pianokonsert nr 1 i D-moll op. 15 & Sju Fantasier op. 116
Sveriges Radios Symfoniorkester
Dirigent: Stig Westerberg
Piano: Hans Leygraf
