Albert Roussel Edition
Erato 9029548916 [11 CD]
Skivbolaget Erato, som ägs av Warner, firar 150-årsjubiléet av fransmannen Albert Roussels (1869-1937) födelse med en utgåva av dennes ganska sparsmakade produktion. Vill du som lyssnare få en överblick över kompositörens oeuvre som hamnat lite i skuggan av franska samtida tonsättare som Debussy och Ravel så finns det ingen bättre start än just här.
I sin ungdom reste Roussel världen runt som sjöman i den franska flottan varifrån han tog med sig intryck från den orientaliska världen som kom att sätta sina spår i ett flertal av hans kompositioner. Efter musikstudier i Paris, bland annat under kompositören Vincent d’Indy, började han komponera i en impressionistisk stil för att senare förändra sina ideal mer mot klassisicismen. Han övergav dock aldrig sin sensuella sida utan kombinerade i sina bästa verk denna klangvärld med en rytmiskt vital och lite stramare neoklassicistisk stil. Den här mixen ger Roussels musik ett högst personligt tonspråk som är lätt att känna igen i hans allra bästa och mognaste verk.
Boxen, Albert Roussel Edition, innehåller musik i en mängd olika genrer som Roussel ägnade sig åt. Här finns allt från pianostycken och kammarverk till sång, opera och orkestermusik. Bland hans verk i det mindre formatet sticker stråkkvartetten och stråktrion ute lite extra, två fräscha och vitala verk.
Kompositörens mer impressionistiska sida kommer allra mest till sin rätt i baletten Le festin d´araignée (Spindelns gästabud) från 1913, som också är temat för det roliga omslaget på boxen där kompositören är i full färd med att studera en spindel via sitt förstoringsglas. Det här är glittrande och raffinerad musik, läckert orkestrerad. Även hans sällan spelade indiska opera Padmavati – där den svenske tenoren Nicolai Gedda gör en av huvudrollerna på inspelningen i den här utgåvan – och Évocations för kör, orkester och sångsolister uppvisar också hans mer poetiska, men samtidigt färgsprakande drag. Dessa tre verk framförs på ett idiomatiskt och passionerat sätt under ledning av två specialister på fransk musik, Jean Martinon och Michel Plasson.
Roussels mest spelade verk är hans symfonier, framför allt de två sista, den tredje (1929/30) och fjärde (1934). De båda visar hans tonspråk på höjden av sin förmåga. Symfonierna har genom åren spelats in komplett på skiva av Charles Dutoit (Erato), Marek Janowski (RCA), Christoph Eschenbach (Ondine) och Stéphane Denève (Naxos). Den tredje och fjärde finns det dessutom gott om bra separata inspelningar av. I den här boxen ingår Dutoits välspelade version av den första och Martinons glödande tolkning av den andra symfonin, som är en av kompositörens mest suggestiva kompositioner. Valet för inspelningar av de två sista symfonierna föll på Charles Munchs, vilka på många sätt fortfarande är oöverträffade, med ett härligt driv, en vitalitet – och fransk espri – som fångar Roussels neoklassicistiska tonspråk.
En annan pärla i kompositörens produktion är baletten Bacchus et Ariane, ett medryckande dansant stycke, men också melodiskt och fräscht. Baletten finns inspelad komplett, bland annat av Georges Prêtre på EMI (nuvarande Warner). I den här boxen finns i stället Jean Martinons inspelning av de båda sviterna som i stort innehåller det mesta ur baletten. Dirigenten i fråga var närmast besatt av det här verket och spelade in det tre gånger under 1950- och 60-talen. Martinons och hans inspirerade franska musiker suger ut det mesta av musiken, det bubblar och kokar nästan över av entusiasm i framförandet och det är nog svårt att tänka sig att det går att göra mycket bättre, även om samme dirigents inspelning från Chicago på RCA också den är omistlig.
Vi får också stifta bekantskap med några mer sällan spelade orkesterverk av Roussel, som hans pianokonsert, konsertinon för cello och orkester och sinfoniettan. Hans balett för kör och orkester från 1935, Aeneas, är ett musikstycke som sticker ut lite extra, där Roussel säreget blandar en klassicistisk stränghet á la Stravinsky med såväl impressionistiska som romantiska inslag.
Det finns dock en liten invändning mot boxen som gör att det inte blir det allra högsta betyget, nämligen ljudkvaliteten. Det är ganska förvånande att Erato inte lät göra en remastring av ljudet innan boxen släpptes, eftersom en del inspelningar har ljudmässiga brister. Sammantaget så är det ändå en utgåva som verkligen kan rekommenderas för den som är nyfiken på Roussel och som vill få en helhetssyn över den här originelle, och delvis lite bortglömde, kompositören.
Per Nylén
