Få, om ens någon dirigent, har haft så stor betydelse för svensk orkestermusik som Stig Westerberg (1918-99). Han gjorde runt hundra uruppföranden och var en flitig gäst i skivstudion från 50-talet och framåt. På många sätt blev han synonym med svensk klassisk musik.
Malmösonen studerade vid Musikhögskolan i Stockholm, verkade sedan som repetitör på Kungliga teatern, dirigerade på Oscarsteatern och ledde Gävle symfoniorkester. Under 50-talet och framåt gav han regelbundet operaföreställningar på Kungliga teatern och inledde sitt långa samarbete med Sveriges radios symfoniorkester som han musicerade tillsammans med under flera decennier. Mellan 1978-85 var han också chefsdirigent för Malmösymfonikerna.
Under sin karriär gjorde han en mängd inspelningar av svensk musik från Roman och Berwald till von Koch och Pettersson. Svenska 1900-talsklassiker som Wirén och Larsson trängs med mer moderna som Blomdahl och Lundquist. Framför allt excellerade han i den svenska romantiska repertoaren med oöverträffade inspelningar av några av Alfvéns, Stenhammars och Atterbergs symfonier. Tyvärr fick han inte göra några cykler av dessa kompositörer, vilket i efterhand känns som ett slöseri. Då var inte kompletta utgåvor av svensk orkestermusik lika vanliga som nu.
– Han var elegant, tydlig och chosefri, berömmer dirigentkollegan Per Borin, enligt SR:s hemsida.
Det märks verkligen också i hans inspelningar som alltid är genomtänkta med en hög teknisk nivå på orkesterspelet. Westerberg hade även en närmast instinktiv förmåga att hitta det rätta tempot i musiken. Hans tolkningar flödar fram på ett naturligt sätt utan egocentriska inslag. Tyvärr har det dock blivit allt svårare att rent fysiskt få tag på hans inspelningar – även om en del går att hitta på streamingtjänsterna – och det vore på sin plats med några samlingsboxar från Caprice, Swedish Society och andra bolag. Annars riskerar Westerbergs kulturgärning att gå oss om intet och att kommande generationer inte får ta del av hans musikaliska arv.
När man läser om Stig Westerberg framstår han i första hand som en musikens tjänare. Att framföra musik från vårt land var en självklarhet för honom, oavsett om han dirigerade en svensk eller utländsk orkester. Westerberg slog även ofta huvudet på spiken. Ett bra exempel är hans inspelning av Gösta Nystroems Sinfonia del mare, som har en auktoritet, kraft och elegans som fullständigt står i en klass för sig. För min egen del tar jag med mig en kär vinyl till den där berömda öde ön, ni vet. Atterbergs ståtliga andra symfoni gör han så mästerligt med långa linjer, lidelse och skönhet. Det blir inte bättre helt enkelt.
Per Nylén
Tips på inspelningar:
