Beethoven: Complete Symphonies
WDR Sinfonieorchester Köln
Dirigent:Jukka-Pekka Saraste
Profil PH18066 [5 CD]
Beethovens symfonier är en hörnsten i den västerländska konstmusiken, nio kapitel i en mästares liv som visar hur egensinnig och progressiv han var. Från den första symfonin, som bär klara ekon från Haydn, till den nionde med körfinalen som blickar framåt där andra storheter som Brahms, Mahler och Bruckner senare tar vid. Beethovens symfonier finns väl representerade på skiva och de flesta stora dirigenterna under det senaste århundradet har förevigat sina visioner på grammofon. Utbudet är därmed enormt och efter en genomgång i mitt eget bibliotek kan jag hitta ca 60 kompletta cykler av symfonierna, så med andra ord så finns det gott om referenser.
Mot den bakgrunden så möter den här nya utgåvan en enorm konkurrens om uppmärksamheten. Efter att ha hört flera av Jukka-Pekka Sarastes tidigare inspelningar med samma orkester (WDR Sinfonierchester Köln) på detta skivmärke, så var förhoppningarna högt ställda om att detta kunde bli intressant. Mycket riktigt så höjer sig tolkningarna över mängden i jämförelse med många från senare år.
Vad är det då för typ av tolkningar som vi möter här? Den tidstrogna rörelsen med dess strävan efter en historiskt informerad framförandepraxis har inte gått Saraste förbi, vilket också framgår i en intervju med honom i det utmärkta texthäftet som medföljer. Saraste är dock ingen ”slav” under dogmerna utan han följer sin intuition och dessa tolkningar kännetecknas av god musikalitet med en spännande personlig framtoning. Det är ett kraftfullt musicerande vi möter och det ska Beethoven ha, orkestern i Köln har en varm klang med säkra stråkar och tungt brass. Jag skulle vilja lyfta fram symfonierna 3, 5, 7 och 9 som särskilt lyckade. Att den nionde är extra framgångsrikt framförd är välkommet, eftersom denna symfoni sällan varit helt övertygande i senare års inspelningar, ofta forcerad till gränsen av okänslighet, framför allt i adagiot, vilket inte är fallet här. Det är återigen Sarastes känsla för symfonins innehåll som får styra musicerandet snarare än ny praxis. Sarastes tempi är snabba men helheten hålls väl ihop och han tappar inte bort musiken på vägen, inte minst körfinalen är väldigt överväldigande och storslagen med fullt adekvata solistinsatser från Laura Aikin, Ingeborg Danz, Maximillian Schmitt och Tareq Nazmi.
Finns det något att invända mot denna nya cykel dål? Det förekommer några enstaka brister, bland annat känns tolkningen av Pastoralsymfonin lite torrt redovisande och saknar känslighet. Även den första satsen i åttonde symfonin kunde ha mått bra av lite mer intensitet. Notera dock att detta är ytterst små reservationer och att ingen av symfonierna får ett dåligt framförande. Profil erbjuder dessutom en god ljudbild som är väl balanserad och dynamisk. Denna utgåva rubbar inte mina favoriter, t.ex. Simon Rattles serie med Berliner Philharmoniker som jag oftast rekommenderar, men detta är ändå en mycket lyckad Beethovencykel som varmt rekommenderas att lyssna på .
Björn Sundkvist