Jean Sibelius: Lemminkäinen-svit, Vårsång, svit ur ”Belshazzars fest”
BBC Symphony Orchestra
Dirigent: Sakari Oramo
Chandos CHAN20136 [1 CD]

Under åren 1893–1896 skrev Sibelius fyra legender för orkester som baseras på det finländska nationaleposet Kalevala. Tonsättaren kom sedan att revidera dessa verk flera gånger, även så sent som år 1939. Dessa fyra legender blev också en svit som kallas för ”Lemminkäinen-sviten” och bär opustalet 22. De fyra legenderna i sviten har titlarna, Lemminkäinen och öns jungfrur, Lemminkäinen i Tuonela, Tuonelas svan och Lemminkäinens hemfärd. Även om det är en svit bestående av fristående verk så utgör de en fungerande enhet.
Den mest populära delen är Tuonelas svan som också ofta framförs fristående, ett vackert suggestivt verk med engelskt horn som viktigt soloinslag. På denna nya inspelning väljer Sakari Oramo att placera Tuonelas svan näst sist trots att den oftast kommer som sats nr. 2 när verket framförs i sin helhet. Lemminkäinen-sviten har fått många fina inspelningar på skiva, t. ex. med dirigenter som Alexander Gibson, Colin Davis, Okko Kamu, Leif Segerstam och Esa-Pekka Salonen. Tyvärr finns ingen komplett inspelning med till exempel Paavo Berglund, en av de finaste exponenterna av Sibelius musik på skiva.
Sakari Oramo kan verkligen sin Sibelius; något man kanske kan förvänta sig pga hans finska ursprung och han har tidigare bevisat en god känsla för sin landsmans musik i sin kompletta symfonicykel med Birminghams symfoniorkester för skivmärket Erato. Den serien har dock många år på nacken och det vore intressant med en ny komplett serie med tanke på hur otroligt bra denna skiva är.
Oramo och hans brittiska orkester levererar den förmodligen mest spännande tolkningen jag hört av sviten trots konkurrensen. Orkesterspelet är magnifikt och inspirerat, tolkningen sjuder av atmosfär och man flyttas i tanken in i de finska skogarna till sagans dramatik. Vad som också fascinerar är hur Oramo får ihop de olika delarna till en snudd på en symfonisk enhet och Chandos förstklassiga ljudupptagning bidrar dessutom till att musiken får blomma ut förtjänstfullt.
Skivan är kopplad med ”Vårsång” från 1895, ett vackert orkesterstycke som är melodiskt tilltalande, men knappast bland de bättre verk Sibelius skrev. Inte heller sviten från teatermusiken ”Belshazzars fest” från 1907 är förstklassig Sibelius men absolut ändå värd att lyssna till. Huvudnumret på skivan är dock den 45 minuter långa sviten och den får bära grunden för betyget som blir det allra högsta. Missa inte.
Björn Sundkvist