Prinzregententheater, München, 23 april 2023
Giuseppe Verdi: I Lombardi alla prima crociata
Vid sidan av den anrika Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks (Bayerska radions symfoniorkester, BRSO), som bildades 1949, så grundades även en “systerorkester” tre år senare. Denna orkester kom att heta Münchner Rundfunkorkester och har sedan starten haft en del stora namn som chefsdirigenter: Kurt Eichhorn, Lamberto Gardelli och Giuseppe Patanè, för att nämna några. Under de senaste åren har orkestern gett ut några inspelningar från konsertanta framföranden på Prinzregententheater i östra München med sin kroatiske chefsdirigent Ivan Repusic, t.ex. Verdis operor Luisa Miller, I due Foscari och Attila.
Förra året firade orkestern 70 år och firade med Alfredo Catalanis La Wally, men på samma ställe i år skulle Repusic fortsätta med sin serie av Verdi-rariteter och valet föll den här gången på mästarens fjärde opera I Lombardi alla prima crociata (Lombarderna i första korståget). Precis som för sin föregångare Nabucco skrev Temistocle Solera librettot som byggde på den italienske poetens Tommaso Grossis episka dikt av samma namn. Premiären ägde rum i februari 1843 på Teatro alla Scala, där även Verdis tidigare verk hade sina premiärer. När Verdi fyra år senare fick en beställning av Parisoperan gjorde han, i brist på tid, en omarbetning av I Lombardi med en ny fransk text och delvis förändrad handling och musik och verket fick till slut namnet Jérusalem.
Jag har under de senaste åren hört Verdi i mer eller mindre samtliga Europas stora operahus och måste erkänna att den musikaliska nivån jag hörde denna afton i I Lombardi tillhör de hittills allra bästa. Verdis tidigare verk ska aldrig underskattas, de är betydligt mer komplicerade än en rad trallvänliga melodier och för ett övertygande framförande krävs hundraprocentiga insatser från samtliga inblandade, och så var det här ikväll.
Främst utmärker sig den georgiska sopranen Nino Machaidze som Giselda, som har en idealisk röst för Verdis tidiga hjältinnor – en expansiv och kraftfull sopran men med många nyanser. Piero Pretti har en något smal tenorklang men ändå med tillräckligt mycket kraft och passion för Orontes parti. I de lägre röstlägepartierna gör basbarytonen Miklos Sebestyen och basen Michele Pertusi utmärkta insatser som Pirro respektive Pagano. Även tenoren Galeano Salas som Arvino och sopranen Reka Kristof gör finfina prestationer i sina roller.
Kvällens stora hjälte är utan tvekan orkesterns chef Ivan Repusic. Han håller kör och orkester mycket tätt och levererar en glödhet och passionerad tolkning av musiken. En speciell eloge också till kvällens konsertmästare Stanko Madic för ett suveränt violinsolo i operans tredje akt. Jag kan på förhand varmhjärtat rekommendera den förhoppningsvis inom kort kommande inspelningen av denna suveräna Verdiafton!
Yehya Alazem