Richard Strauss: Also sprach Zarathustra & Burleske
Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks
Dirigent: Maris Janson
Piano: Daniil Trifonov
BR Klassik 900182 [1 CD]
Richard Strauss förekom ofta på den nyligen avlidne dirigenten Mariss Jansons repertoar och på skiva har han spelat in en hel del orkestermusik av denne kompositör samt även den sena, elegiska sångcykeln Vier letzte Lieder. På den här skivan från BR Klassik får vi dock för första gången höra denne lettiske dirigent tolka Also sprach Zarathustra och den tidiga burlesken för piano och orkester.
Friedrich Nietzsches filosofiska verk Also sprach Zarathustra inspirerade många författare, musiker och konstnärer runt förrförra sekelskiftet. Strauss lockades knappast av Nietzsches tankar om ett övermänniskoideal utan mer av idén om den frigjorda människan som utan religionens bojar kunde gå sina egna vägar och skapa något nytt. Det här var också period av en stark optimism och framtidstro som en följd av den tekniska och industriella utvecklingen. Strauss färgsprakande symfoniska dikt har en hel del av detta i sig, även om det dessutom finns mystiska och mer kontemplativa partier.
Jansons hade en genuin känsla för Strauss musik med en förmåga att få fram både det virtuosa och det mänskliga. I hans tolkning av Also sprach Zarathustra imponerar inte minst glöden från stråkarna som ger musiken en tilltalande värme som motvikt mot den teutoniska kraften i den berömda inledningen och även valsavsnittet Das Tanzlied har det rätta wienskt dansanta tilltalet. Jansons och hans briljanta bayerska orkester tar också maximalt vara på de majestätiska klimaxen, t.ex. avslutningen på Der Genesende, som har en mäktig tyngd i klangen.
Sammantaget så är den här inspelningen med sitt fina ljud en topprekommendation, även om konkurrensen naturligtvis är stenhård i detta flitigt inspelade verk, inte minst från dirigenter som Herbert von Karajan, Fritz Reiner och Georg Solti.
Som avslutning på skivan är den ryske pianisten Daniil Trifonov solist i Strauss Burleske, ett stycke där kompositören ännu inte nått sin fulla mognad med sin karaktäristiskt virtuosa orkesterbehandling. Hur som helst, så är det ändå underhållande musik att lyssna på, både kraftfull och melodisk – närheten till Brahms är ibland också slående – och framförandet är mycket imponerande, även om det kanske inte helt matchar t.ex. Byron Janis spektakulära inspelning på RCA med Fritz Reiner.
Per Nylén
