Beethoven: Symfoni nr 7
Musica Aeterna
Dirigent: Teodor Currentzis
Sony Classical 19439743772 [1 CD]
Beethovens sjunde symfoni är ett verk som kokar av dansant intensitet. Musiken är så mångfasetterad, den innehåller så många känslospektrum, så kontrastrik, så överväldigande – helt enkelt ett stort mästerverk. Att göra den rättvisa ställer också sina krav och verket går att tolka på många olika sätt. Väldigt många dirigenter med något större renommé har dessutom spelat in den på skiva och därmed är urvalet av inspelningar ofantligt stort. Av den stora mängd inspelningar jag hört genom åren har jag i regel haft mer eller mindre behållning av olika typer av tolkningar.
Att Teodor Currentzis skulle göra något ovanligt var väntat, eftersom han – minst minst sagt – är en udda fågel som måste sätta sin egen stämpel på musiken. Tyvärr övertygar inte alls hans tolkning av Beethovens sjua: dirigenten saknar greppet om helheten och de olika infallen saknar ett sammanhang. Det är ständigt starka dynamiska kontraster i stunden som intresserar honom, vilket gör att han saknar förmågan att gradvis bygga upp musikens höjdpunkter och därför tappar linjerna.
Den andra satsen är faktiskt snudd på bisarr. Allegrettots inledning spelas så svagt att det knappt hörs, sedan ökar han på något för att sedan släppa fördämningarna helt. Den naturliga uppbyggnaden av satsen och stegringen mot höjdpunkten uteblir. Denna sats är egentligen bland det vackraste Beethoven skrivit när musiken spelas med värme och intensitet, något som helt saknas här.
Överhuvudtaget söker man förtvivlat efter en vision för helheten och ett äkta engagemang. Fast det värsta är egentligen att tolkningen är berövad all form av skönhet. Currentzis har också tidigare spelat in den femte symfonin och mina invändningar mot hans sätt att göra sjuan kan på många sätt även appliceras på den inspelningen.
Currentzis egen orkester gör sitt jobb enligt instruktionerna och ljudbilden är fullt godkänd. Skivan innehåller inget mer än sjunde symfonin vilket medför att den korta speltiden är skivans främsta förtjänst. Att denna cd inte får lägsta betyg är med respekt för orkestern som ändå är en fin ensemble och säkerligen bara gör vad den blivit instruerad att göra.
Björn Sundkvist
