Malmö Opera, Malmö, 21 november 2018
Giuseppe Verdi: La Traviata
Foto: Rebecca Nelsen (Violetta) och Carlos Garcia (”Döden”) © Malin Arnesson
Under det sensibla förspelet till Giuseppe Verdis La Traviata väljer många regissörer att visa den tuberkulossjuka Violetta på dödssängen och spela upp handlingen i operan som en ”tillbakablick”. Den franske regissören Olivier Py tar i sin nyuppsättning på Malmö Opera ett något annorlunda grepp. Döden är här en dansare med kraniummask som under förspelet glider in bakom Violetta och sedan som en röd tråd smyger med under handlingen fram till hennes död i slutscenen. Mellan första och andra akten får även ”Döden”, gestaltad av den suveräne Carlos Garcia, bjuda ett solodansnummer av högsta rang.
Rent visuellt är uppsättningen minst sagt spektakulär. Man känner igen väldigt mycket från Olivier Pys och hans scenografkollega Pierre-André Weitz’ uppsättning av Il Trovatore på Bayerische Staatsoper i München 2013. Då, som nu, hade man byggt upp en stor omformningsbar konstellation med glittrande detaljer på en vridscen. Uppsättningen av La Traviata är lika mörk och tidlös, dock innehåller den även en hög grad kreativitet, inte minst när det kommer till personregin.
Höjdpunkten i denna uppsättning är helt klart andra akten. I första scenen tar Giorgio Germont här även med sig sin dotter (som i handlingen omtalas i tredje person), vilket ökar spänningen i mötet med Violetta. En annan detalj som gör denna scen ännu mer gripande är röntgenbilden på Violettas sjukdomsdrabbade bröstkorg. I andra aktens andra scen får vi se en ”Día de los muertos”-fest full med skelettdockor där nästan alla bär dödskallemask.
Musikaliskt finns det heller inte mycket mer att önska. Den venezuelanske dirigenten Rafael Payare lyckas med den passionerat och hängivet spelande Malmö Operaorkester skapa en sammanhängande helhet från första till sista tonen. Också Malmö Operakör sjunger som om det handlar om liv och död.
Den turkiske tenoren Bülent Bezdüz gör en godkänd insats utan att imponera. Han har en mjuk och fin lyrisk tenor med hyfsad höjd (dock utan ett högt C i andra aktens cabaletta), men rösten är något för tunn. Ibland har han svårt att komma igenom ordentligt. Som pappa Germont imponerar den italienske Davide Damiani med sin sonora baryton och hittar även en bra balans mellan medlidande och kompromisslöshet.
I huvudrollen gör den internationellt eftertraktade amerikanska sopranen Rebecca Nelsen en sensationell insats. Hon besitter en sopran med en härlig kärna och rösten är varm, elastisk och tekniskt briljant. Hennes gestaltning av den sjuka Violetta är gränslös och mycket gripande.
Det går inte att säga annat än att Malmö Opera lyckats göra en praktfull uppsättning av en opera som det ofta har experimenterats med på senare år. Det här är musikteater i världsklass.
Yehya Alazem
Giuseppe Verdi: La Traviata (Nyproduktion)
Malmö Opera, Malmö, 21 november 2018 (Premiär 17 november 2018)
Regi: Olivier Py
Scenografi/kostym: Pierre-André Weitz
Dirigent: Rafael Payare
Malmö Operaorkester & Malmö Operakör
Violetta: Rebecca Nelsen
Alfredo Germont: Bülent Bezdüz
Giorgio Germont: Davide Damiani
Gastone: Tobias Westman
Flora: Emma Lyrén
Baron Douphol: Jakob Högström
Annina: Ellika Ström
”Döden” (dansare): Carlos Garcia
