Ikväll den 27 mars 2019 tar den slovakiska koloratursopranen Edita Gruberova avsked från operascenen. Hennes sista föreställning blir på Bayerische Staatsoper i München, där hon sjunger Drottning Elisabetta i Donizettis opera Roberto Devereux. Just på Bayerische Staatsoper började denna era den 23 november 1974, då den 27-åriga Gruberova gjorde sin husdebut som Nattens Drottning i Mozarts Trollflöjten och tog publiken med storm. I samma roll gjorde Gruberova sin internationella debut på Wiener Staatsoper fyra år tidigare.
Edita Gruberova blev aldrig vän med inspelningsstudion. Det är i liveupptagningarna man får en aning om hennes storhet. I operahusen i Wien och München gavs den rymd som rösten krävde. Det som i studioinspelningar kunde upplevas som en hård och lite kantig klang slipades av på scenen. Gruberova bjöd på en hisnande berg- och dalbana i vad den mänskliga rösten kan åstadkomma när den är placerad mitt i prick och saknar tekniska begränsningar. I Wien, som var sångerskans hemmascen, kunde man under en vecka i slutet av 1980-talet uppleva Gruberova i roller som Zerbinetta, Adéle och Lucia di Lammermoor. Kanske var det de förstnämnda rollerna som låg hennes person närmast, med kvillrande temperament och tvärsäkra koloraturer. Men i Lucia fick hon en roll som hon kunde utveckla under många år och fylla med mer och mer tyngd i gestaltningen. Man kunde ta på tystnaden i publiken under vansinnesscenen – efter sluttonen rådde först en sorts andaktsfull tystnad innan jublet bröt löst.
Alexander Husebye
CD-rekommendationer: