Tchaikovsky: Symphonies Nos. 4, 5 & 6 ”Pathétique”
Deutsche Grammophon 0289 477 5911 9 [2 CD]
Foto © Deutsche Grammophon
Givetvis så finns det ingen inspelning som är den definitiva av ett verk, utan olika tolkningar brukar tillsammans bidra till den ökade förståelsen, men när det gäller Jevgenij Mravinskijs berömda version av Tjajkovskijs tre sista symfonier är det frestande att nästan säga att den är fulländad. Här går det verkligen att tala om att musik och tolkning går som hand i handske med varandra.
Mravinskij och hans berömda Leningradorkester (nuvarande Sankt Petersburgfilharmonikerna) var ett närmast synonymt begrepp under drygt 50 år. När till slut Stalintiden var över gavs orkestern dessutom möjlighet att turnera i väst och dessa konserter blev synnerligen eftertraktade evenemang bland musikälskare världen över.
Deutsche Grammophon gjorde dessa berömda inspelningar hösten 1960 i Wembley Town Hall i London, trots att orkestern redan 1956 hade gjort dem på skiva i mono på samma bolag. Då dirigerades fyran av Kurt Sanderling medan chefsdirigent Mravinskij tolkade femman och sexan. Dessa monoinspelningar är också unika, men de i stereo har ett bättre ljud och en ännu större intensitet.
Vad är det då som gör Mravinskijs senare version av Tjajkovskij så imponerande? Som jag uppfattar det så handlar det om en idealisk blandning av precision och passion. Leningradmusikerna spelar som om livet stod på spel under sin stränge, bistre dirigent. Klangen är närmast frenetiskt intensiv med reptilsnabba, virvlande stråkar, ylande horn och dundrande trumpeter. Samtidigt som tolkningarna hänger samman som gjutna i ett block. Inget lämnas åt slumpen, utan musiken har ett organiskt flöde från början till slut utan några excentriciteter.
När man lyssnar på inspelningarna är det svårt att förstå hur orkester och dirigent förmår att vara så känslomässigt intensiva och samtidigt så formmässigt perfekta. Här handlar det verkligen om förnuft och känsla i en närmast totalt symbios.
Till höjdpunkterna hör den nästan maniskt besatta första satsen i den fjärde symfonin och den sista i sexan, vilken verkligen blir en sorgesång, värdig, men inte det minsta sentimental. Oavsett hur många inspelningar som du har av dessa tre symfoniska mästerverk, så är den här dubbel-cd:n en självklarhet i samlingen. Så mycket bättre kan nog inte en Tjajkovskij-tolkning bli.
Per Nylén
Peter Tjajkovskij: Symfonier nr. 4 – 6
Leningrad Philharmonic Orchestra
Dirigent: Jevgenij Mravinskij
CAPRICCIO ger varje vecka ett tips på en riktigt bra inspelning att lyssna på. Det kan vara någon av de berömda inspelningarna, men det kan lika gärna vara en mindre känd inspelning som har hamnat i skuggan och behöver lyftas fram. Vi kommer att rekommendera såväl äldre inspelningar som purfärska tolkningar som har bidragit med något nytt.