Korngold: Symphony in F sharp Op.40, Much ado about nothing Op.11
Pentatone 27949 03736
Foton (vänster – höger): © Pentatone – Erich Wolfgang Korngold © Hermann Brühlmeyer
Erich Wolfgang Korngold, mannen bakom musiken till så många av Hollywoods storfilmer, drömde efter andra världskriget om att återta sin forna ställning som ledande kompositör i det Europa han hade flytt ifrån. Symfonin i Fiss-dur från 1952 skulle öppna dörrarna till hans gamla värld på nytt.
Så blev det inte eftersom det nya Europa som hade uppstått i ruinerna av det andra världskriget nu tänkte annorlunda. De gamla romantiska idealen som var utgångspunkten för Korngolds musikskapande, såväl i orkesterverken som operorna och filmmusiken, hade i stället ersatts av ett mer modernistiskt tonspråk. Korngolds symfoni blev en flopp hos kritikerna, något han aldrig riktigt hämtade sig ifrån.
Numera har symfonin fått lite av en renässans, vilket märks om man räknar antalet nyinspelningar som har gjorts på senare år. Den förekommer även allt oftare i konsertsalarna. Även om violinkonserten förstås är den flitigast spelade av hans kompositioner så är symfonin ännu mer ambitiös och personlig. Den innehåller Korngolds mest modernistiska musik, med en närhet i uttrycket till Prokofjev och Bártok, även om hans romantiskt, för att inte säga filmiskt, utmejslade melodier dominerar som vanligt.
Den riktigt välsorterade skivsamlingen, eller den noggrannast genomtänkta spellistan på Spotify, bör innehålla åtminstone en version av den här läckra symfonin. Jag har hört samtliga inspelningar av verket och den enda som kan jämföra sig med Marc Albrechts tolkning från 2010 är Rudolf Kempes version på RCA från 1972.
Albrechts tolkning känns trots det mörkare och intressantare vid en jämförelse. Han tillför något beskt och bittert till Korngolds i övrigt fluffiga och läckra orkesterpalett. Dessutom erbjuder skivmärket Pentatone ett förstklassigt ljud, så det är utan tvekan Albrechts inspelning som du rekommenderas att lyssna till. Sedan är att det bara att träda in i Korngolds alldeles speciella universum med dess helt egna tonspråk som faktiskt alltid går att känna igen igenom hela hans produktion.
Per Nylén
Erich Wolfgang Korngold: Symfoni i Fiss-dur
Orchestre Philharmonique de Strasbourg
Dirigent: Marc Albrecht
CAPRICCIO ger varje vecka ett tips på en riktigt bra inspelning att lyssna på. Det kan vara någon av de berömda inspelningarna, men det kan lika gärna vara en mindre känd inspelning som har hamnat i skuggan och behöver lyftas fram. Vi kommer att rekommendera såväl äldre inspelningar som purfärska tolkningar som har bidragit med något nytt.
