Den mångfacetterade musikern André Previn gick ur tiden igår 89 år gammal i sitt hem i New York. Få artister har haft en sådan bredd som denne kosmopolitiske amerikan som hade stora framgångar som dirigent, jazzpianist, kammarmusiker och kompositör.
Andreas Ludwig Priwin, som han ursprungligen hette, föddes av judiska föräldrar i Berlin 1929 men familjen flydde judeförföljelserna i nazisternas Tyskland och bosatte sig 1939 i Los Angeles, USA. Previn kom efter sina musikstudier tidigt i kontakt med Hollywood, skrev och arrangerade musik till ett flertal filmer och vann dessutom fyra Oscars samt elva Grammy Awards. Han var också verksam som jazzpianist och spelade med många av sin tids stora jazzartister, också flitigt förevigat på skiva. Previn komponerade dessutom senare en hel del klassisk musik, till exempel en gitarrkonsert, en pianokonsert och operan A Streetcar Named Desire (efter Tennessee Williams pjäs).
Han var även gift sammanlagt fem gånger, bland annat med skådespelerskan Mia Farrow och violinisten Anne-Sophie Mutter.
Under 1960-talet började André Previn att dirigera och det kom att bli hans viktigaste sysselsättning under de kommande decennierna. Previns moderna och ungdomliga attityd till musikutövande passade bra in i tiden under det sena radikala 1960-talet och med hjälp av tv-mediet så blev Previn en uppskattad musikprofil världen över, inte minst i Storbritannien och USA. Han samarbetade även med många stora orkestrar och var bland annat chefsdirigent för London Symphony Orchestra (1968-1979), Pittsburgh Symphony Orchestra (1976-1984), Royal Philharmonic Orchestra (1985-1988), Los Angeles Philharmonic Orchestra (1985-1989) och Oslos filharmoniska orkester (2002-2006). Han arbetade dessutom tillsammans med Wiener Philharmoniker under flera decennier.
Som dirigent hade Previn en omfattande repertoar som sträcker sig från Haydn och Mozart till den samtida moderna musiken, med en viss förkärlek för brittiska och ryska tonsättare. Previn samarbetade även med många framstående solister i konsertsalarna som Yo Yo Ma, Kyung-Wha Chung, Vladimir Ashkenazy och Itzhak Perlman.
På skiva är han en av de flitigast representerade dirigenterna under efterkrigstiden med en rik diskografi på skivbolag som RCA, Sony, EMI/Warner, Decca, DG, Telarc och Philips. Han gjorde bland annat den första kompletta inspelningen i stereo av Ralph Vaughan Williams symfonier med London Symphony Orchestra på RCA i slutet av 1960-talet och han låg också bakom kritikerhyllade tolkningar av Waltons, Gershwins, Tjajkovskijs, Korngolds och Rachmaninovs musik. Själv ansåg han att hans största bedrift som artist på skiva var inspelningen av Richard Strauss symfoniska dikter på Telarc med Wiener Philharmoniker.
Previn var en noggrann musiker som lade stor vikt vid en hög teknisk kvalitet på musicerandet, samtidigt som det oftast fanns spontanitet och intensitet i hans tolkningar. Av en del kritiker fick han ryktet om sig att vara en något lättviktig dirigent som inte alltid förmådde tränga in i musikens inre, men hans insiktsfulla tolkningar av verk som Debussys Images, Berlioz’ Requiem och Rachmaninovs andra symfoni visar dock på att detta inte är hela sanningen.
Per Nylén
CD-rekommendationer: