Musik vid Siljan 2019
Leksands kyrka, Leksand, 30 juni 2019
Dalasinfoniettan med Sofia Karlsson
Åhls kyrka, Insjön, 30 juni 2019
Petite Messe solennelle av Gioachino Rossini
Bodamål, Boda Kyrkby, 2 juli 2019
Jazzikon i Ludwigs sällskap med Weberkvartetten
Siljansnäs kyrka, Siljansnäs, 6 juli 2019
Elias av Felix Mendelssohn
Varje år i början av juli så startar festivalen Musik vid Siljan. Jag vågar påstå att det är Sveriges bredaste musikfestival, här finns väldigt många musikgenrer representerade, allt ifrån folkmusik, klassiskt, jazz till pop. Var annars i Sverige kan man vara med på en spelmansstämma för att senare möta uppträdande av en artist som Tomas di Leva? Merparten av konserterna äger rum i Leksand, Rättvik och Mora med omnejd och festivalen hade i år ett fyrtiotal evenemang så det fanns mycket att välja på. I år fyller festivalen dessutom 50 år.
Jag inledde min odyssé med att delta vid friluftsgudstjänsten vid Oskar Lindbergs orgelstuga uppe på Knippoberget i Insjön. Det handlade om en musikgudstjänst med bland annat Nils Lindberg på piano, solosång av Sofia Portström samt Åhls kyrkokör. Tillsammans framförde de en rad sånger, psalmer och visor, flera i arrangemang av Nils Lindberg. Att sitta denna vackra sommardag med fikakorg i den vackra dalanaturen var en upplevelse.
Senare samma dag blev det två mer vanliga konserter. I Leksands kyrka var det ett framträdande med Sofia Karlsson och Dalasunfoniettan under ledning av dirigenten David Björkman. Sofia Karlsson är känd för sina fina tolkningar av Dan Anderssons poesi och det fick vi också ta del av här. Hennes framträdanden varvades med ”klassiska pärlor” som Peterson-Bergers Intåg i sommarhagen, men även musik av Mozart, Roman, Händel, Farrenc och Alfvén. Konsertens största behållning var dock Sofia Karlsson som är otroligt musikalisk och har en varm utstrålning. Frågan är om någon kan göra den svenska visskatten bättre idag? Även hennes egna sånger är mycket tilltalande och hon hade också fin uppbackning av Dalasinfoniettan. Leksands kyrka var fullsatt och trots att kyrkan är mycket stor så fick tyvärr inte alla plats.
Senare på kvällen var det konsert i Åhls kyrka i Insjön där Rossinis Lilla högtidliga mässa framfördes. Detta verk är skrivet för fyra solister, kör, piano och harmonium (tramporgel), ett sentverk av Rossini och en av hans, enligt egen utsago, sista försyndelser. Verket är melodiskt rikt och väldigt annorlunda med tanke på besättningen. Det finns en version med orkester som kallas för Stora högtidliga mässan men Rossini kom att föredra det mindre formatet och det gör faktiskt jag också. Framförandet var högklassigt, Stockholms kammarkör hade en säker homogen klang och solisterna imponerande också. Sabina Bisholt (sopran) Katarina Karnéus (mezzosopran) Mats Carlsson (tenor) och Ludvig Ryberg Wallmar (baryton) lämnade inget att i övrigt att önska, helt enkelt världsklass. Den som inte får mycket till paus i detta 70 minuter långa verk är pianisten och denna kväll var det Bénédicte Haid som satt vid flygeln, en virtuos pianist, säker och engagerad. Mattias Bäck spelade harmonium och min enda reservation för konserten var att jag skulle vilja ha hört det instrumentet mer tydligt, men det kan också bero på min placering. Dirigenten Florian Benfer ledde också denna kyrkomusikaliska pärla mycket övertygande.
Boda kyrkby, en bit från Rättvik, har under Musik vid Siljan sin kammarmusikvecka. Weberkvartetten har varit aktiva sedan 1997 och de försöker komponera program med standardrepertoar kopplad till samtida musik. Programmet för denna kväll bestod först av Maria Schneiders stråkkvartett nr 1 (2 satser) samt Jonas S Bohlins Chromatic Congruence quartet från så sent som år 2018, ett verk som är skrivet just för denna ensemble. Efter paus fick vi dessutom höra Beethovens tionde stråkkvartett op.74 med smeknamnet Harpkvartetten. Maria Schneider är en svensk tonsättare som numera bor i USA med rötterna i jazzens värld. Jag hade kanske väntat mig mer tydliga jazzinfluenser i de 2 satserna ur hennes första stråkkvartett som framfördes, men musiken var melodiskt tilltalande om än inte så djärv i sitt uttryck. Varför man valde att endast spela sats 1 och 3 framgick dock inte.
Bohlins tredje kvartett var mer intressant. De fem satserna beskrev olika tidsfenomen som hör till den snabba tekniska utvecklingen vi lever i och vår tillvaros ständiga föränderlighet. En sats hette At the end of the waves och bilden tonsättaren hade här var den på ett drunknat barn under flyktingkatastrofen. Musiken var inåtvänd och gripande och den var en intressant bekantskap. Konsertens andra del bestod av Beethovens harpkvartett. Ett smeknamn han inte själv gett verket men som är ganska träffande med tanke på de pizzicaton som mellan varven vandrar mellan kvartettmedlemmarna. Det märktes på kvartetten att Beethoven var något de ofta och gärna spelar eftersom ett härligt driv kännetecknar tolkningen. Att sitta i en liten lokal, som här en skolmatsal, och vara nära musikerna gav verkligen skäl för namnet kammarmusik. Det 30-tal åskådare som utgjorde publiken var entusiastisk efter konserten och detta med all rätt
Den sista konserten var ett framförande av Mendelssohns oratorium Elias i Siljansnäs kyrka utanför Leksand. Oratoriet beskriver den gammaltestamentlige profeten Elias kamp, bland annat mot Baals profeter. Oratoriet kräver fyra solister, kör, orgel och orkester. Kören Vox var mycket stor med ca 130 personer och solister var Lisa Carlioth (sopran) Carolina Bengsdotter-Ljung (alt), Michael Axelsson (tenor) och Viktor Rydén (bas). Södra Dalarnas kammarorkester spelade under ledning av Bengt Ollén.
Mendelssohns musik är alltid full av melodisk rikedom och mycket av verket kan beskrivas som högtidligt och lyriskt. Viktor Rydén som hade merparten av sånginsatserna måste få ett särskilt omnämnande för sin närvaro och säkra vackra röst, men övriga solister gjorde också fullgoda insatser. De reservationer som kan göras angående framförandet var att kören kändes för stor, det blev en obalans mot orkestern som skulle behövt ytterligare stråkar. Sammantaget blev det ändå en givande kväll och det var väldigt trevligt att få höra detta oratorium live, vilket jag antar inte skett alltför många gånger i Sverige genom åren.
Musik vid Siljan är slut för i år och låt oss hoppas att denna festival får leva vidare. Det kräver dock både ekonomiska – och personliga insatser – av dem som brinner för evenemanget. Även om den pågått ett halvt sekel så är inget självklart att det blir femtio år till men låt oss hoppas på det. Att åka runt i vackra Dalarna och få höra fin musik är en ynnest vi ska vara rädda om.
Björn Sundkvist