Pierre Gaveaux: Léonore ou l’amour conjugal
Naxos NBD0085V [1 DVD]
Foto © Naxos
Léonore eller den äktenskapliga kärleken av fransmannen Pierre Gaveaux (1761-1825) är den första i raden av flera operor som bygger på samma textförlaga. Gaveuax komponerade sin opera till en text av Jean-Nicolas Bouilly och den fick sin premiär i Paris 1798. 1803 kom Ferdinand Paërs opera på samma tema och Beethoven, som hörde den i Wien, skrev flera versioner, varav Fidelio blev den slutgiltiga, mellan åren 1805 till 1814.
Vem var då Gaveaux? Jo, en fransk sångare och tonsättare som fick engagemang vid flera operahus i Paris och skrev över 30 operor, av vilka ett par även kom att spelas på Kungliga Teatern i Stockholm. Här föreligger en filmad föreställning som för ett par år sedan sattes upp av operasällskapet Opera Lafayette, som har sin bas i Washington och New York. Grundaren och dirigenten Ryan Brown har en förkärlek för operor från 17- och 1800-talen, i synnerhet de franska. Orkestern, som till stor del består av frilansmusiker, spelar på tidstrogna instrument och gör ungefär tre stora operaproduktioner per säsong. Sångarlaget består av etablerade operasångare från det franskspråkiga Kanada.
Denna iscensättning har en enkel dekor med några markerade dörröppningar, kompletterad med ljussättning, för att variera miljö, klockslag och stämning. Den talade dialogen är effektiv och brer aldrig ut sig. Det handlar om korta repliker som för handlingen vidare eller förklarar situationen. Sopranen Pascale Beaudin gör en Marceline som har spelet i sin hand, jämförbar med Susanna i Mozarts Figaros bröllop. Beaudin har en glittrande och sprudlande stämma och gör sin roll naiv och naturlig. Visst, hon är kär i Fidelio, men hennes uppvaktande kavaljer, Jacquino, som sjungs av tenoren Keven Geddes, är inte det sämsta. (De får varandra på slutet). Sopranen Kimy Mc Larens tydliga tolkning av Fidelio/Léonore som en seriös och målmedveten person är trovärdig och välsjungen. Florestan, Jean-Michel Richer, har en fin tenoraria i andra aktens inledning och är en ädel person. Roc (basen Tomislav Lavoie) är plikttrogen och gillar pengar, Pizare (barytonen Dominique Côté) girigheten och ondskan personifierad och Dom Fernand (basbarytonen Alexandre Sylvestre) en äkta god representant för lag och rättvisa. Rollkaraktärerna är enkla att följa, de har fått tydlig personregi och det ger helheten en fin charm och gör verket rättvisa. Ämnet till trots så ger denna opera mig mer charm och operahistoria än politik och frihet.
Evabritt Selén
Pierre Gaveaux: Léonore ou l’amour conjugal
Dirigent: Ryan Brown
Opera Lafayette Orchestra and Choir
Regi: Oriol Tomas
Léonore/Fidélio: Kimy Mc Laren
Florestan: Jean-Michel Richer
Roc: Tomislav Lavoie
Marceline: Pascale Beaudin
Pizare: Dominique Côté
Jacquino: Keven Geddes
Dom Fernand: Alexandre Sylvestre
